Jag vet ungefär vad jag ska få när jag bokar biljetter till en Marvel-film. De följer alltid samma modell, och har tyvärr ibland blivit väldigt lika varandra. Men på något sätt har de ändå lyckats att hålla ihop dem, och hittat en ton som passar väldigt bra på bio. Det gäller även Thor: Ragnarok.
Thor-filmerna har för min del varit Marvels svagaste filmer. Samtidigt är nog Thor en ganska svår karaktär att skriva manus till. Men jag har uppskattat delar av filmerna, men nog allra minst Thor: The Dark World. Varje gång jag tänker tillbaka på den så minns jag väldigt lite om vad den handlade om.
Men i Ragnarok satsar de på humor. I kvadrat. Det märks att Taika Waititi har fått fria händer (nästan). Den komiska tajmingen är i princip alltid på plats, men jag skulle nog säga att det är för mycket dialog-humor och för lite visuell humor. Det blir lite för mycket one-liners helt enkelt. Här lyckas Edgar Wright mycket bättre i sina filmer, men det kan också bero på att han har större kontroll över resultatet.
Antagligen så var det inte bara upp till Taika Waititi och Chris Hemsworth att det blev en mer humoristisk ton. Jag misstänker att Kevin Feig m.fl. ville göra en ny Guardians of the Galaxy. Och till viss del har de lyckats, tycker jag. Nu är det ännu tydligare att det är samma universum, vilket gör att när alla karaktärer träffas i Avengers: Infinity War så kommer det kännas mer naturligt.
I de senaste filmerna har Marvel tagit med skådespelare som har a-position i sina egna filmer, men det blir också tydligt när de får en gästposition som Benedict Cumberbatch har i Ragnarok. Bilderna känns väldigt mycket green screen, och verkar inte heller lika påkostade som i Doctor Strange. Samma problem märkte jag av i Captain America: Civil War.
Något väldigt positivt med den här filmen är att musiken för en gångs skulle känns lite unik. I många av de andra Marvel-filmerna så är musiken väldigt opersonlig och bara upprepar känslan som bilden ska berätta. De försökte lite i Doctor Strange, men där spelades egentligen bara den sköna slingan i eftertexterna.
Foto, ljus och kompositioner är genomgående snyggt. Ibland är det för tydligt att det är digitala effekter, som det lätt blir i den här typen av filmer. Men jag uppskattar många av de praktiska effekterna, och klippningsarbetet i Doctor Strange-scenen.
Skådespelet är helt ok. De kommer undan med mycket eftersom humorn är uppskruvad. Det är egentligen bara Cate Blanchett som Hela som tar lite stryk. Det är svårt att spela dödsgud i en annars rätt oseriös film. Även Mark Ruffalo som Bruce Banner/Hulken försvinner lite, vilket är synd. Planet Hulk hade egentligen förtjänat en egen film.
Filmen håller bra kvalité, men är verkligen ingen smal film du kommer ha i bakhuvudet i flera veckor. Hur hade ens en sådan Marvel-film sett ut? Det är helt enkelt en skön popcornfilm. Gillar du någon av de tidigare filmerna, så kommer du med förmodligen även att gilla den här.