Shane Black är verkligen sjukt bra på att skriva knasiga karaktärer med fantastisk dialog. Glimten i ögat krävs i en film som The Predator, där temat är väldigt överdrivet, och det har de fått till.
De har siktat på att göra en en så kallad ”dum actionfilm” med 80-talskänsla, alltså inte något djupare än en underhållande film, och det har de verkligen lyckats med.
Tyvärr tappar filmen en del på att ha ett konstant högt tempo, och det är jättetydligt att de har haft problem i postproduktion. De försöker dölja det i klippningen.
Karaktärer med ett egentligt fortsatt syfte i sidohistorier kan oförklarligt försvinna och aldrig dyka upp igen.
Många sidohistorier som jag misstänker är filmade känns verkligen bortklippta, men ibland har det faktiskt fungerat bra att ta bort dem. Ofta känns det dock som att information saknas.
Sammanfattningsvis – Underhållningen är på topp, men jag hade verkligen gillat den ännu mer med fler praktiska effekter och lite lägre tempo. Alla knasiga karaktärer hade också kunnat få ta mer plats.