Filmen i sig har många bra element. Skådespeleriet av framförallt Woody Harrelson och Naomi Watts som sticker ut och de har verkligen valt rätt skådespelare för rollerna. Däremot Brie Larson kände jag inte jättemycket för, men samtidigt tror jag att det beror på att karaktären är väldigt kluven i vad hon ska känna.

Jag minns inte musiken så mycket vilket gör att jag antar att att den mest återupprepade vad bilderna berättade. Det är inte alltid det är ett problem, men ofta känns det som ett för säkert val. Som att man har varit lite osäker på om publiken kommer att känna rätt saker, och eventuellt är det rätt beslut. Det kan ibland rädda ett dåligt manus eller regi.

Nu är det ett par veckor sedan jag såg den, men som jag minns det var det en välproducerad film med bra foto, ljussättning och fina platser de valt till scenerna. Ibland var jag dock inte överens med klippningstekniken de hade mellan dåtid och "nutid".

Det är varken en helt fantastisk eller jättedålig film. Men den gör sitt jobb. Man blir serverad historien, och behöver inte fylla i så mycket själv. Ibland är det skönt, men jag hade lika gärna kunnat se den hemma som på bio, vilket i mitt fall avståndsmässigt nästan är samma sak. Det är framförallt för Woody Harrelsons skådespel som jag kommer ihåg den, och för honom jag rekommenderar den.