Nu är uppföljaren (föregångaren), Annabelle: Creation, här och som vanligt gick jag skeptisk in i biosalongen. Den enda gnista hopp jag hade om filmen är att David F. Sandberg stått för regi. Jag måste ändå säga att han sköter det helt ok. Tyvärr är storyn tunn och så är filmen inte heller särskilt läskig.

I The Conjuring, där dockan först presenteras, ligger det ett obehag över de scenerna. Annabelle är obehaglig för att vi inte vet något om henne. Mystiken gör henne läskig.

Precis som alla prequel-filmer så förstör även den här sin egen mystik. Att visa Darth Vaders uppväxt gör honom bara svagare i mina ögon.

Den fungerar som bäst under första halvan när vi inte vet så mycket, eller har förstått helheten. Mot slutet exploderar det och det blir mängder av hoppa till-effekter, som görs mycket snyggare med humor i början av filmen.

Det största problemet för mig är att dockan aldrig känns läskig. De försöker istället göra det läskigt med ryckiga varelser och mörker som rör sig, vilket såklart fungerar till viss del. Men dockan känns verkligen bortglömd här.

Men jag måste ändå påpeka att den är mycket bättre än den första Annabelle-filmen. Det känns som att Sandberg har en vision och känsla som han vill uppnå, och med mer övning så tror jag att han kan göra riktigt sköna filmer.

Skådespelet är varierande. Flera karaktärers drivkrafter är otydliga och svagt berättade, medan andras är glasklara.

Produktionen känns för det mesta filmisk med snygga bilder och är snyggt ljussatt. Tyvärr faller det lite som vanligt när digitala effekter tar över på fel sätt.

Jag vet inte riktigt om jag kan rekommendera filmen eller inte. Men gillar du skräck, och/eller The Conjuring-serien så antar jag att du inte kommer bli besviken.

Jag ser mer fram emot The Conjuring 3 än en tredje Annabelle. Men jag är nog ändå lite nyfiken på The Nun som också är på gång, och utspelar sig i samma universum. Tyvärr kommer den nog också lida av prequel-problemen.