Jag måste säga att jag såg fram emot den här uppföljaren. Kingsman: The Secret Service var en film med humor, som både parodiserade och hyllade spiongenren. Tyvärr lever inte uppföljaren upp till samma nivå för mig.
Det första jag reagerade på var att anslaget är väldigt svagt. Filmen greppade liksom aldrig tag om mig. Alla ingredienser är där, men det blir nästan långtråkigt. Den första filmen hade lite av samma problematik ibland, men hade i alla fall en konstant hysteri, praktisk humor och ett högt tempo. Uppföljaren försöker gång på gång att roa, men jag sitter egentligen mest och väntar på att den ska börja – vilket den aldrig gör.
Skådespeleriet är ok på sin höjd. Tyvärr tror jag det beror mest på svag regi. Det blir ganska stelt och odynamiskt många gånger, och karaktärer står mest stilla och pratar när det är informationsscener. Annars respekterar jag verkligen Matthew Vaughn. Han försöker göra sin grej och skita i Hollywood, men här känns det som att han misslyckats eller har tappat gnistan.
Många element i filmen är roliga, men helheten förstör för mycket för att jag ska kunna ge den mer än ett medelmåttigt betyg. Eventuellt ser jag om den hemma någon gång för att se om jag bara var på fel humör.