Några tyska barn dansar i frukostsalen på hotellet – “La la la”. Deras mormor(?) har fullt upp med att ha koll på dem och tittar ursäktande på mig angående ståhejet. Jag äter mer sparsamt än igår. Hotellfrukostar har en förmåga att förfölja även ninjor på flykt från skumma kvarter.
Efter en promenad till Bozar hittar jag Rembrandts kopparetsningar. Han fångade ljuset bättre på 1600-talet än de flesta fotografer och deras ljusinfångningsapparater gör idag. Daniel Burens inramningar av landskap fångar även in mig. Sjukt genomtänkt. Nästan oroväckande.
Två hönor pickar jordnötter på baren när jag och Sebastien pratar om den tid som flytt. Santé heter det tydligen bara med kylda drycker. Oron över flygresan hem lägger sig när allt helt plötsligt löser sig. Tågresan till Liege kommer gå bra trots allt.
Kvällen avslutas med en fantastisk spelning och vi lyckas efter 10 minuters applåder att få Jurado att gå på scenen igen. Tyvärr ger han efter och spelar låten som alltid gör honom tydligt deprimerad och som han lovat att inte spela på turnén. Efteråt säger jag åt honom att inte spela den igen på 10 år. Han håller med när han signerar skivan jag köpt.
Dagens sista minutrar tillbringar jag på hotellrummet väntandes på inspiration till den här uppdateringen. Det är dags att lista ut hur jag packar ner allt det nya i en resväska som redan var full när jag åkte hemifrån.